2 nätter fick Elle på BRIVA 2 nätter då hon iofs inte sov bra. Mycket ont i såret.
Men eget rum och det lugn som hennes kortisonbrist kräver.
Idag ringde dom och sa att hon måste tbx till Civa. Dom skulle få en brandskadad patient och måste få hennes rum.
Vi blev helt tagna på sängen. Ingen hade sagt att det kunde bli så.
Kan ju iofs förstå logiken i det nu, att det måste bli så, men tanken hade aldrig ens slagit mig.
Det är inte bra för henne på Civa. Nu har hon sin säng längst in i ett hörn. Men dom andra patienterna hörs, deras respiratorer hörs, det hörs när dom måste suga slem. Och så klart piper även deras apparater när blodtryck sjunker för mycket, syresättning sjunker eller pulsen går upp. Så låter hennes också men på eget rum är det ju ändå bara hennes hon hör.
Hon va själv helt förvirrad idag, svår att få kontakt med. Tror inte hon förstår riktigt vad som händer. Hon låg och blundade hela tiden som hon inte ville ta in det.
Känns som vi är på ruta ett igen.
Och nu stressar dom behandlingen förmodligen för att dom vill ha henne vidare. Jag vill också ha ur henne ur respiratorn men trodde det skulle ske i lugn och ro. Lite i taget. Så börjades det ju.
Det går dock lite för fort nu. Hon hinner inte landa i att det blir en förändring. Inte vi heller.
Märks på henne att hon inte riktigt hänger med
Förstår inte varför hon inte kan få lugn och ro när hon är så sjuk! Hon får en hög dos med cortison men ibland känns det som hon är låg ändå.
Om det här ändå vore över, känns som jag lever i en mardröm nu. Å vad gör allt det här med henne på sikt?
Samtidigt måste man ju ha nån slags vardag. Handla, laga mat, tvätta! Känner mig som en zoombie ibland!
Gick iaf upp i morse och gjorde frukost. L kom in vid 9 så vi såg TV sändningen tillsammans. Precis när den var slut kom samtalet från sjh, jag blev helt ställd.
Vi åkte in till stan och kollade runt på en praktisk lösning för att få fler eluttag i köket. Ibland känns det som vi aldrig separerat Haha!
Jodå men glad åt honom nu ändå. Skulle inte klara allt det här utan honom och resten av familjen. Skönt att L och jag äter ihop med även om han försvinner in sen. Då kan man iaf få prata om det som händer.
C är ju den största klippan. Vi är ju rätt nära.
↧
Bakslag big time
↧